Pimpar, städar och tränar - så är min Semester!

Nu har jag tagit mig lite semester för att njuta av hösten. Och mitt hästliv så klart. Felicia och jag tog oss en shoppingtur förra veckan och gick sedan loss på hennes sadelskåp. Tjooo! Här skulle pimpas, Så kul, helt onödiga pengar, helt onödig tid, men det ger oss en helt underbar känsla när vi sedan öppnar våra skåp! Ja, vi tapetserar, målar om, spraymålar alla detaljer, klär om lådor och boxar, gör egna små takkronor av vad som helst... det blir ett litet mini-vardagsrum för vår utrustning! När höstmörkret kommer tycker vi att det är särskilt mysigt att pyssla tillsammans i stallet, det har ni säkert läst i den här bloggen förrut - pimpar både skåp, utrustning och stall, vi gör tagelarmband, har puts-kvällar och allmänt mys i vårt stallkök.
Jag är tacksam för den fina gemenskap som vi har i stallet.

Felicia´s sadelskåp - nästan klart iallafall!

Själv har jag städat ur all sommarutrustning i skåpet, tvättat och skurat. NamNam´s vinterutrustning har åkt fram, som reflexer och vintertäcken.

Under helgen som gick hade vi tömkörningskurs för Eva Jungmark både lördag och söndag. Eva har själv tränat för Bo Jenå många gånger och hennes tömkörning är ett medel i dressyrträning. Så pedagogisk som hon är, är få tränare förunnat. Jag lärde mig mycket på den här kursen och känner faktiskt att jag kommit en bra bit i min egen tömkörning. NamNam fick vara visningshäst på kursen för att visa på den unga hästen inledningsvis. Sedan visade Eva tömkörning med sin egen häst - det var en annan nivå vill jag lova! Jösses vad användbar tömkörning är! Hennes fina Damen gick i passage på tömmen och samlad trav på medelsvår nivå som om hon inte gjort annat. Häftigt. Själv var jag Eva´s "spring-Kalle" under dessa dagar, fram och fixa första hästen, skritta fram, fixa, lämna över, hämta nästa häst, skritta fram, skritta av den andra, filma lite under kursen, sen ta nästa häst och skritta av.. bra motion, och himla kul! Jag har nog rätt kvalitet för att bli en riktig groom! ;)
NamNam och jag har kommit igång med ridningen sedan hon var sjuk och konditionen börjar arta sig. Så nu är det dax att börja träna igen. Vi skall komma ut i skogen några gånger till denna vecka, få på nya skor på torsdag, och sedan får vi ta till lite träningstid för Eva i dressyr igen.


Dexter i hagen - snygging!

Felicia och Dexter <3

 




















DEXTER!! Den nya unghästen i vårt stall, endast 2,5 år gammal tillhör min medryttare Felicia. En riktig going är han. Lugn och fin i hanteringen. Han tömkörs nu, får prova sadel och träns, Felicia tränar markhantering och ledarskap - han är så lugn och duktig. Så himla kul det är med dessa unghästar!

Ja, på Stall Buar har vi en rolig tid framför oss, med unghästar, kurser och annat som kan göras för att utveckla hästverksamheten. Fler tränare, större bredd, och mycket glädje!

Ride on alla!

Ann-Louise

Mitt hjärta stannade

Söndag den 9/9:
Det knackar på dörren vid 8-tiden på morgonen, jag hade äntligen sovmorgon efter mycket jobb, där står Ingela... - NamNam är riktigt sjuk. Veterinären är redan tillkallad och Ingela kör mig till stallet. Tankarna rusar - jag som köpt en unghäst och såg många år tillsammans framför mig, hur kan det vara möjligt. Ingela varnar mig om att det kan se hemskt ut, men att det nog skall gå bra.
I stallet väntar Marielle som kallat på veterinär och passar på NamNam..

Mitt hjärta stannade en kort sekund, min älskade NamNam i boxen, sönderskrapad runt ögonen stora som tennisbollar, sår efter att ha sparkat sig själv med bakbenen på frambenen, all halm uppsparkad i ett hörn, fönstret är halvvägs utsparkat och kilats fast i ramen (inget splitter såklart, skyddsgaller och säkerhetsfönster!)
Där låg hon i plågor och kastade sig, utmattad efter kramperna. Tiden till veterinären kom kändes som evigheter. Jag hade svårt att sluta gråta... Det såg inte bra ut, och det första tecknet var inte kolik utan tarmvred. Vi fick upp henne, hon fick kramplösande, en liten dos lugnande, B-vitamin och 20L dropp... det var som att vara i en mardröm, vacklade mellan att total vanmakt för att sedan försöka vara stark, agerande och fokuserad. Jag hade många varma famnar att falla till när känslorna rann över.
NamNam blev mer stabil och vi kunde ta ut henne på korta promenader, som sedan följde hela dagen, hon var mycket utmattad, sår och svullnader att ta hand om överallt, men det var inget för mig i det läget - hon levde! Kanylen satt kvar ifall veterinären skulle behöva komma igen, och hon fick smärtstillande/inflammationshämmande innan han åkte för det svullna såriga ögonen. Jag blev servad med frukost och lunch av mina stallkompisar under dagen - men tog en kort tur hem och laddade väska med kläder och nattprylar.
Kvällen kom, och in stegar mina arbetsgivare in i stallet! Med godis och en korsordstidning till mig, så jag skulle ha nåt att göra under min kommande vakande natt. Tänk att ha sådana människor kring sig, så skönt. När kvällen blev sen plockade jag bort stygnen och kanylen som suttit kvar. Sedan pumpade jag upp luftmadrassen och bäddade iordning för natten. Ingela hade erbjudit mig att sova i den fina lägenheten ovanpå stallet, men det kändes som att det skulle bli för mycket spring, så jag installerade mig i stallets kök. En gång i timmen steg jag upp och tittade till mitt lilla hjärta, några nattliga promenader ute i mörkret med ficklampan i högsta hugg gjorde vi också.

Dessa underbara människor jag har runt omkring mig! Som stöttar och bryr sig, finns där för mig när det är svårt... Dom som förstår kärleken till sin häst.
Ingela, Marielle, Felicia, Perra, Christian - tack för att ni fanns där för mig och NamNam denna morgon. Per och Vigdis för er varma omtanke. Jag uppskattar er alla mycket.

Måndag den 10/9:
Under dagen är NamNam trött efter allt ståhej, men ändå avsevärt bättre! Hon fick trampa runt i hagen lite, promenader och ompyssling av alla sår som hade fått. Hon var "mammig" och gosig mer än nånsin! Men hon var en lugn och snäll patient som lät mig pilla och bråka med henne som jag behövde. När måndagskvällen kom tänkte jag fara hemåt.. men inte då! Då ligger hon i boxen och visar tecken på att en kolik är på gång igen! Så det var bara att hämta in nattprylarna från bilen igen och installera sig, ut på nattlig promenad med henne igen, och den här gången bäddade jag upp utanför hennes box! För jag tänkte inte missa en sekund om nya kramper skulle börja! Men vid 3-tiden på natten var allt lugnt och fint och hon stod och tittade ut på mig som låg nedanför hennes box och hon "hummade" på mig som om hon sa: - vad gör du där?! Sedan la hon sig till ro och sov och snusade gott.

Tisdag den 11/9:
Morgonen kom och vi tog en promenad, sen for jag hem på Ingela´s order för att få sova några timmar innan jag var tvungen att åka till jobbet. Ingela och Felicia skötte longering och promenader åt mig under dagen och hon har varit pigg. När jobbet var över nu vid kl.22 åkte jag dit igen, smörjde sår och tog en promenad med henne för säkerhets skull. Nu har jag landat hemma för att få lite sömn tillbaka. Jag hoppas innerligt att det är över nu, men än kan jag inte slappna av....

Ride on alla!

Trash The Dress!

En så rolig fotodag vi hade i söndags med Wilsen Photography! Vi har sedan länge lovat att ställa upp med hästar och modeller för fotografering till trashthedress.se och nu blev det av. Jane och Björn Axling från Strömstad, som driver Wilsen Photography, kom så till oss på Stall Buar en regnig söndag. Våra egna modeller Felicia och Evelina fick genast dra på sig brudklänningar och högklackat! (Vi avråder er starkt att rida i sådan här utstyrsel, och utan hjälm.)
Jag och andra hästägare red hästarna till fotoplatsen och regnet strila! MEN vilken upplevelse! Stort uppbåd människor var där för att se till att allt gick smidigt och säkert, och att hästar och modeller hade det som behövdes. Så roligt! Se några av dessa underbara foton nedan! Vi hoppas att de snart kommer ut på hemsidan.
Vi har naturligtvis klurat på en efterföljare!
OCH är du i bröllopstankar, så kan vi varmt rekommendera dessa fotografer, men det fattar ni ju när ni ser dessa bilder!! :))
Ride on alla!

Bildrättigheterna tillhör:Wilsen Photography©

Min häst NamNam och min vackra medryttare Felicia - en sagobild!

NamNam och vackra "snövit", Evelina!

Absoluta favoritbilden till höger! Fantastiska araben Fabbe med sin matte Felicia. Så grym bild!!

Hästarna Shane (frieser) och NamNam

Projekt "Bride"........

Häftigt! Nu har NamNam badat i havet för första gången i sitt liv! Igår kväll, mitt i regnet red Felicia och Felicia (Flisorna!) ned till havet med Fabbe och NamNam, själv promenerade jag ut på Pannberget och mötte dom. Väl där tyckte NamNam att mamma skulle visa hur man gjorde, så jag fick gå ut i vattnet med gummistövlar och trampa runt med Fabbe, sen fick jag leda ut henne. Hon trampa runt och doppade mulen. Så klart blev det godis! Varför bada? Jo, vi tränar inför projekt "Bride"! Fotografer som kommer och skall göra häftiga bröllopsbilder med häst. Snart kommer dom, och våra hästar måste miljötränas i vatten, tåla att långa slöjor fladdrar i vinden, Fabbe skall stegra i vattnet.. mm. Det skall bli så kul! Självklart skall jag visa upp resultatet här senare!

Transporten stod hon på också, med bommen på! Det börjar närma sig även med den träningen nu. Snart skall jag avnjuta 2 veckors semester som självklart skall ägnas åt NamNam helt och hållet! Jag längtar efter att kunna gå och skrota i stallet utan en tanke på jobb. Nja, inte helt sant, men det blir roligt jobb! Har en hel del schabrak att "pimpa" under första veckan, dom skall ju försäljas på Bonnamarknaden den 16:e.
Nu sitter jag och frossar i Ostkaka och funderar över vad jag skall hitta på denna lediga dag... transportträning, putsa sadel och träns, pimpa ett schabrak och njuta lite av dagen! Så får det bli!
Ride on alla!

Fabbe tränar sin stegring i hagen med Flisan på!

Se där ja! Det börjar bli lite höjd på det nu!

Spetsgardiner som fladdrar runt överallt bekommer inte denna cooling!

Gott & Blandat i hästlivet

Vill göra så mycket, har sån lust att "knyta ihop säcken" när det gäller att kunna både arbeta med hästverksamhet, att producera nya saker till häst, och också kunna göra det nära mitt eget hästliv... Idéerna är många, men det får nog sorteras lite, vändas och vridas, men drömmen finns där och kanske, kanske kan jag få ihop allt snart. :)
Jag och en vän till mig startar iallafall försäljning på "Pimp My Ride"-schabrak snart! På beställning pimpar vi ditt unika schabrak inför tävlingen eller för andra tillfällen som det är kul att sticka ut! Välj din färg och tema - Rock´n Roll, Romantik, Söt, pirat, blomster, bröllop... you name it! Vi börjar nu göra flera schabrak som kommer till försäljning på Gårdsmarknaden på Stall Buar den 16/6. Det blir en kul start! Vi har varit ute på jakt efter massa unika och fräcka grejer att pimpa med, och man förvånas över hur mycket det finns om man bara har ett öppet sinne!

Nu har min nya medryttare Felicia ridit ett antal gånger på NamNam, och det känns fantastiskt bra, jag är så nöjd med denna tjej! Mjuk, lyhörd och konsekvent. Transportträningen är återupptagen efter vinteruppehållet och vi skall nog få till det nu! NamNam börjar muskla till sig lite nu och känns mer balanserad än tidigare. OCH hon skötte sig bättre än någon gång tidigare när hovslagaren var här nu i fredags (hon har varit en landsplåga tidigare!) - så hästlivet är underbart just nu!

Felicia och NamNam tillsammans i ridhuset! Fiiiina!

Den underbara samhörigheten med hästarna, känslan av kommunikation och värmen man känner från dessa djur, går inte att i ord att beskriva för den oinvigde, man måste uppleva det för att förstå. Önskar fler provade och fann själslig ro, precis som vi andra! Någon som ofta pratar med våra hästar på Buar, sköter om dom på morgonen, vattnar dem och matar dem i hagen, är vår gårdkarl Christian, en fantastisk kille som fixar allt från att sladda manegen, köra ensilage, till att stängsla. Hästarna älskar honom! Vi med!

Gottan håller Christian sällskap när han fixar stängslet, pillar på honom och kliar sig på honom! Hon vill varna om dom där konstiga stötarna man får, men han tycks ju klara det bra tycker hon! Söta lilla huligan-häst!

Själv springer jag i Ryttarboden ofta och kollar in mina framtida köp... Hm! Mycket fräckt finns det och det kan sägas att det inte är lätt att gå förbi butiken varje gång man skall till stallet!

Iiiiiiiiiiih! Önskar mig massa saker, både till mig och NamNam...

Nej, vet ni vad, nu får jag allt avsluta för denna gången.. behöver lite sömn om jag skall orka arbeta, så jag får ihop alla pengar jag behöver till de där inköpen! Ride on alla!

"Pimp My Ride" design by yours truly!

"Pimp my ride", mitt nya arbetsnamn! Bara älskar att "pimpa mina ridgrejer och tänkte.. varför inte göra det åt andra också?! Tja, jag tänkte börja göra några schabrak iallafall, så kanske nån vill ha, eller iallafall blir inspirerade att göra själva! Meeeeen, det tar tid! Iallafall om man är opererad i höger tumme! Har inget annat vettigt för mig just nu, så jag sitter i stallköket och pillar om dagarna. Kolla in resultatet!


Mitt senaste projekt i "Pimp My Ride" - ganska rockigt va?! Gillar ni?! :)

Har så mycket idéer till nya schabrak att jag skulle kunna göra heltidstjänst av det här!

Ja, nu skall jag till stallet och försöka ta mig igenom mockningen och fodringen med vänster hand, sen skall min nya medryttare rida NamNam, hoppas att det går bra och att de kommer överens! Jag behöver lite avlösning ibland och dessa kan bli ett riktigt bra team. Over and out, ride on alla!

Körkurs m. Lars-Åke Johansson

I helgen som gick var det körkurs på Stall Buar med Lars-Åke Johansson från Ryasjö Hästgård, en erkänt duktig hästkarl som håller kurser i bl.a. körlektioner för elever på Svenljunga naturbruksskola. De elever som valt att lära sig bland annat körning med hästar i skogsbruket får sin utbildning av Lars-åke på hans gård. Men denna helg kom Lars-Åke till Stall Buar för att hålla kurs, anordnad av Thomas Gustafsson och Susanne Andreasson som bjöd in deltagare. FNH Bohusläns distrikt finansierade en del av kursen för sina medlemmar.
Vi på Stall Buar blev ju själva så sugna på detta med körning, så vagn och russet Olof åkte fram så fort kursen var över på söndags eftermiddagen! :)

Vacker Frieser med fantastiskt steg! Ägare: Beatrice Larsson

Det gick undan i ridhuset!

10 ekipage deltog + åskådare och grooms.

Lite paus var välförtjänt

Lars-Åke till vänster i bild

Så vacker! En pärla!

En riktig familje-hobby! Hela familjen engagerad. Minstingen satt och pratade och sjöng för hästen!

Ingela på Stall Buar ger Nichlas sin första kurs i tömkörning! Direkt efter att kursen lämnat oss på söndagen!

Ja, tänk vad vi hästfolk kan inspirera varandra att prova nya saker! Hästlivet har så många sidor, att det finns alltid något som passar just dig, eller som kan bredda ditt hästliv med mer spännande saker - det gillar din häst också!
Läs mer om Lars-Åke, hans kurser och föreläsningar på: http://ryasjohastgard.blogspot.se

Opererad för "Trigger finger" låter ju lite western... I´m a cowgirl!! Hehehe!

Själv sitter jag nu med en bandagerad högerhand och funderar på när såret efter operationen skall läka, så jag kan leva ut mitt hästliv till fullo igen..?! Tja, bara jag kommer upp på NamNam, så skall jag väl kunna rida med en hand om några dagar! Tills dess får jag hitta på nått annat... Hahahaha! Det blir att "Pimpa" ett schabrak till så länge! Kommer med bild när jag lyckats ta mig igenom all sömnad med vänster handen! Kan ta lite tid kanske? Ride on alla!

Planering, dagbok och nattinatt!

Härligt är mitt hästliv just nu! Jag njuter av att äntligen kommit igång med min träningsplan, våren är här och de flesta i stallet är lika taggade som jag. Under helgen tränade vi för tränare (inlägget före), sen tog vi en skön ridtur till havet. NamNam hade vila under måndag och tisdag, men nu stod det i kalendern så här... Rid din jä**l, rid! Och det är bara att lyda! ;)

Mmmm.. jo, jag hade skrivit det själv, ingen annan som lär sparka mig där bak, så hoten får jag stå för själv! Hahaha!
Jag för dagbok över mitt och NamNam´s gemensamma liv, det har jag gjort sen dag 1, jag vill ha koll, men planeringen är sämre och likaså att vara konsekvent. Så nu har jag skrivit in vad jag måste göra, när och hur! Bara att följa! Att nå sina mål är inget som bara kommer av sig själv, smått som stort, det har jag förstått, och tiden rinner bara iväg och så står man där och undrar varför man inte fått till det! Latmasken har krupit ut!
Så här såg det ut igår kväll när jag satt hos NamNam och skrev i boken. Brukar sitta hos henne en stund på kvällen så vi får säga godnatt ordentligt. Hon håller koll på allt, penna, papper, mina fickor ifall det växt ut en morot där, mitt hår utifall havren hon spillt där precis kanske börjat gro och blivit till mer!

Jag längtar redan till i morgon när hon kommer att snusar på mig igen! Förresten kommer en gammal vän och ridkompis till stallet i morgon, som jag inte träffat på många år! Det ser jag fram emot! Hon, precis som jag, har börjat med hästlivet igen!

Det är ändå det här både jag och NamNam lever för! Våra sköna turer till skog och hav. Hon verkligen älskar att vara ute i naturen, och undan går det. Vi har kul! Ride on alla!

Tagga träning, nu du!

Äntligen har jag kommit igång med tränare för dressyren. Jag är så himla glad idag efter mitt första pass för min tränare Eva Jungmark. Eva är i mina ögon en mycket pedagogisk tränare, som gör allt så tydligt. För en gammal hoppryttare som jag handlade mycket om att komma ner i sadeln på ett annat plan så klart, hua det kommer att krävas djup koncentration hädanefter! Händerna har jag faktiskt redan fått kontroll på sedan tidigare, har bara en förmåga att inte sluta dem tillräckligt...

Så nu är jag på gång! Har till och med lagt till med diet för att komma i form, det behövs ett ANTAL kilo innan jag är där, men jobbet har börjat, och har man börjat, så är man iallafall på väg mot bättre tider! Kan ju knappast kräva att NamNam skall vara i form om hon skall bära runt på en som inte är det.
Vi sköter våra hästar och deras foderstatus nästan militäriskt, men tänker inte på att det krävs av oss ryttare själva också, jag om någon har varit sån, men nu blir det ändring ta mig f....n! Nu är jag så taggad för träning och ett sundare liv, så misslyckas jag nu, då vet jag inte längre vad som krävs... en hjärnkirurg är nog nästa steg i sådana fall!!

Har inga fantastiska bilder på min träning idag som vanligt, har knappt några bilder alls när jag själv rider NamNam... aldrig någon fotograf i närheten eller så glömmer jag bort det! Hahaha! I morgon blir det en skön tur ut i skogen med bästa svägerskan och kanske får vi till några sköna bilder på de fantastiska vyer vi möter!  Ride on alla!!

Nytt lagförslag kanske..

Våren får mig att sprudla av energi och lust, särskilt nu när vädret är som en majdag! Som vanligt vet man inte hur man skall få tid att göra allt man vill. Och allt kretsar så klart kring mitt hästliv. Jag har funderat på varför man inte skulle kunna få ta ut pension i portioner av sitt liv i stället för alltihop när man är gammal och grå och förmodligen skjuter en rullator framför sig? DÅ kan jag likaväl sitta på kontoret, inte nu!
Tänk att kunna bara bestämma sig för att ta 1 års pension lite då och då, när man vill göra annat i livet, då skulle jag ta pension nu! Och inte skulle jag ha det lugnt... men jäkligt kul! Jaja, vi får väl lämna in ett nytt lagförslag!
Helgen som var hade jag min helgjour på Stall Buar och försökte få till allt samtidigt som jag skulle jobba hela helgen.. fredagskvällen på jobbet blev sen och jag var inte hemma förrän kl.23.30.. på lördagsmorgonen skulle jag inställa mig för stalltjänst. Sååå trött att jag fodrade hästarna snabbt, för att sedan ta NamNam´s fleecetäcke och gå ut och lägga mig i trädgårdsmöbeln! Där fick jag sällskap av en tillrusande Doris (stallkatten) som ville dela min sovplats i morgonsolen!

Doris intar platsen i mitt knäveck och njuter morgonsol en morgon i mars!

Ja, där låg vi, trots marsmånad så var det tillräckligt varmt ute för att ta en powernap i trädgården. Efter en timme var vi i koma, men var tvugna att lämna sovplatsen för att släppa ut alla hästar i hagen. Men vi återtog platsen ganska snart för lite frukost innan allt stallarbete skulle göras!

Äggfrukost skall man ha på lördagen, oavsett om man är hemma eller i stallet!

Söndagsmorgonen vill jag inte ens tala om, då jag jobbade kvällen innan, sen skulle man ställa fram klockan 1 timme och i stallet skulle man vara kl.07.00 som alltid..... hua!
Ah, jag skall inte gnälla egentligen, jag har det privilegiet att få ägna mig åt det jag älskar mest, inte alla förunnat, men för att få göra det, får jag kämpa med timmarna, och så är det nog för de flesta hängivna hästmänniskorna! Hästsporten danar starka, uthålliga och målmedvetna ungdomar och det gör oss till ett "stolt folk"!
Så... Ride on alla!

Emelie Cajsdotter, "talar med hästar"..

Ut i bilen, skrapar rutor, och kör i väg mot stallet och tempen visar -18 grader. Det är lördag morgon kl.07.00 och jag har stalljouren, en av de mysigaste helger jag vet. Den här helgen följde min svägerska med. Man stiger in i ett stall, varmt från hästarnas kroppar, dom står och svagt "hummar" efter frukost och jag ger dom sitt grovfoder. Deras tuggande är som en lugnande vaggvisa! Sen går jag och sätter på kaffet i det varma, sköna stallköket, ställer fram lite frukost och kokar ägg. Till den njutbara koppen kaffe lyssnar vi på radion och läser tidningar - underbara lördag morgon! Sen ger man sig ut i stallet igen, ger hästarna sitt kraftfoder, fixar vattnet i hagarna och släpper ut dem.

Hos oss på Stall Buar städar vi i stallet på vår jour också, så det blir en del pyssel i stallet innan man mockar till sig själv. Lunchfodrar dem lite ute i hagarna på dagen och ser över vatten som vid det här laget blivit till isglass!
På eftermiddagen kom Emelie Cajsdotter och hennes make för att se till NamNam med massage och övningar till hennes ömmande muskler. Emelie, vissa säger att hon talar med hästar, kanske inte precis så flummigt, men hon har en förmåga att se saker som andra inte gör, en stor förmåga att "läsa av hästen" och faktiskt också ryttaren. Ibland nästan kusligt rätt, sätter hon fingret på saker hos mig som jag trodde bara jag själv visste, antingen är man "troende" eller inte när det gäller detta, men saken är att jag alltid får ett tillfredställande resultat och många andra med mig! Emelie Cajsdotter är författaren till bl.a. "Kungens alla hästar" och har också haft ett långt samarbete med prinsessan av Jordanien där hon varit och arbetat. Här hemma i Sverige håller hon träning i kommunikativ träning.

Jag har tränat många gånger för Emelie Cajsdotter i kommunikativ träning, något som gett min ridning en helt ny dimension, ett snäpp vassare, många snäpp närmare förståelse för min häst och en trygghet i det jag gör! Kan varmt rekommenderas alla ryttare - elit eller skogsmullar! Det tar i tu med så mycket av din psykologiska påverkan av ridningen, hur du som person påverkar ridningen och hästen. Det handlar om hur du och din häst hittar er kommunikation! Emelie har varit med från början när jag tog hem NamNam, vågade inte tillåta något med hennes utbildning utan Emelie´s inrådan, jag lärde känna NamNam snabbt på grund av Emelie.

Blablabla! Sen kommer kvällen, klockan är 19 och det är dax att ta in hästarna för kvällen. Kvällsmaten väntar i boxarna och hästarna är nöjda. Många hästägare är i stallet och det blir lätt snack om dagens bravader och vi fikar lite tillsammans! Sen gör man en repris av det hela på söndagen.
Ja, alla älskar inte det här, men jag skulle lätt kunna inreda en box med en säng och en laptop, betala stallhyra och flytta in!! Skulle faktiskt spara in både tid och pengar så jag kan njuta mer av mitt hästliv! Om det inte vore för att andra människor skulle tycka att jag var fullkomligt galen så... ;)
Ride on alla!

"Försvarsstaben" kallar till möte ;)

Jag är aldrig rädd för att ställa "idiotfrågor", aldrig rädd för att visa att jag inte förstår eller inte kan, jag googlar, köper böcker, lånar böcker, läser och frågar tills jag kan skapa mig en bild,själv, och utifrån det få en övertygelse, ett beslut på hur jag går vidare. Låt inte prestige komma emellan dig och kunskapen som du kan få av andra. Vi alla lär hela tiden, blir aldrig fullärda, men vi kan nå kunskap fortare om inte stoltheten kommer emellan!
Nått jag kom att tänka på just i detta nu, när jag diskuterar detta, är debatten om "Bonde söker fru´s" egen Pär-Ola Nyström. All denna kritik han får från ryttare, mestadels unga sådana... jag läser ofta vad han skriver, för många provocerande, starka känsloyttringar, hårda ord - men är det inte så vi sanna djurälskare reagerar när vi ser djur behandlas fel.. Jag önskade att ungdomarna inte såg sig som allvetande redan vid 15-års ålder, utan tog tillfället och lärde sig mer, drog nytta av andras erfarenheter, det är gratis och man når snabbare sina mål. Jag stödjer Pelle, tar del av hans erfarenheter och andras, och med det växer jag som hästägare. När jag som 6-åring började med hästar, var det viktigaste att lära sig hästens anatomi, hälsa och skötsel... idag handlar det mer om vilka märken och färger det skall vara på ridkläderna, dyraste hjälmen, John Whitaker-byxor... ganska roande att se faktiskt - ridtjejer med värsta kläderna och ridutrustningen, med en kaxig uppsyn, kasta sig upp på hästen.. och så har dom en sits som en potatissäck uppkastad på en åsna! Om dom ändå visste själva, men de gör dom aldrig. Dessa är förhoppningsvis få, för jag känner många duktiga, framgångrika unga hästtjejer, och dom är så mogna att de redan förstår detta som jag skriver om.
Dra nytta av andras erfarenheter och kunskap för att snabbt bli bättre själv, men tro aldrig att du vet allt - för det gör ingen!
Jag skrattar ofta när jag läser Pelle´s "ilskna" inlägg, man känner igen känslorna och tankarna. Håller inte med om allt, men det är inspirerande! Inspirerande därför att han är så engagerad i att det skall bli rätt, att han månar så starkt för att sporten, hästarna och ryttarna skall få en ärlig chans till framgång. Tips som gör att du inte gör de största misstagen iallafall. Ryttare som Pelle har erfarenheter av både misslyckanden och succéer som vi kan dra nytta av, låt oss göra det! Själv tänker jag inte vara så "arg" på min blogg, men det är jag, mina tankar, mina funderingar, och jag tar emot Era med ödmjukhet, en erfarenhet rikare! Och en av mina "idoler" i hästsporten är faktiskt en 15-årig tjej i stallet, med en ödmjukhet inför sporten och djuret, som inte är i närheten av de ungdomar jag precis beskrev ovan, och det kanske är just därför som hon är så framgångsrik i sin sport! Kram Ankan! Och PELLE, kör hårt!  Ride on!

Jag "friade"

Oh, vad tiden går... snart 1 år sedan jag träffade på NamNam för första gången. Denna då nästintill ohanterade 4-åring som var en riktig odåga. Mitt i trotsåldern förälskar jag mig i henne... Jag undrar vad det var som fick mig till de känslorna, så bångstyrig som hon kunde vara! ;) Det vanliga "ta hand om" känslorna som vi kvinnor får eller var det så att jag skulle bevisa att jag klarade av detta och att jag med min lugna stil skulle påverka henne till något bra..
Osäkerheten var enorm, skulle jag kunna skapa rätt förutsättningar för oss båda, skulle jag ha råd att ha häst igen, skulle det finnas tillräckligt med tid? Det är stort det där.. att skaffa häst, ett stort ansvar som jag tar på fullaste allvar.
Det fanns ett stort oros-moln, skulle jag klara att utbilda henne själv? Jag ville inte lämna bort henne för tillridning där jag själv inte var med och påverkade, så alternativet var ju att få så mycket hjälp som möjligt på hemmaplan. Någon som har lugnet, kunskapen och samma filosofi kring hästars fostran som jag..
Jag diskuterade med stallkompisen Fia som har erfarenhet av unghästar, frågade om hon ville hjälpa mig på vägen, om hon kunde tänka sig att ägna några dagar i veckan till NamNam, hon kom till stallet NamNam var uppstallad på och tittade på odågan - det var som att fria! Och hon sa ja! Då BESTÄMDE jag mig, då kände jag mig trygg med att jag hade det stöd jag behövde, då köpte jag min lilla docka, NamNam! Fia och jag har varit ett team sedan dess, hennes häst är 1,5 år så än så länge har hon inget ridbart och kan lägga ner en massa tid på mig och NamNam.
Så historien "NamNam och jag" innehåller mycket av Fia och hennes 1,5-åring också. TACK FIA FÖR ALLT DU GÖR!!

Nedan NamNam och jag i februari 2011, en omusklad och outbildad häst, med sin nya matte! <3