Mitt hästliv 2011

Ja, snart är året slut och jag ser fram emot ett nytt år med mera hästliv! 2011 har ändå varit väldigt innehållsrikt för mig. Förutom alla underbara stunder i stallet med min häst, har vi alla i stallet gjort mycket roligt tillsammans, vi har haft grillkvällar på vår underbara uteplats, haft löshoppningar tillsammans, voltige tillsammans (en syn för gudarna när vi 40+-are väl kom upp!), sköna ridturer med fika och tillsammans har vi också fixat mycket kring stall och hagar.
Ja, jag var till och med igång och svetsade blomsterlådor av hästskor tillsammans med "gårdens" son och lyckades med bedriften att få svetsblänk! :( Tja, en erfarenhet rikare!
Jag har nog aldrig läst, googlat eller försökt suga i mig så mycket kunskap som i år! Och då pratar jag om allt som har att göra med häst. Lärorikt och intressant. Jag ger mig aldrig, jag vill veta så mycket jag bara kan..

Annat skoj i hästlivet under året var så klart:

• Öppet hus på Toric Center i Brastad i början av maj - häst & vagn, gemenskap och uppvisning av den vackra hingsten Archibald
• Malmö City Horseshow på Ribbersborg, augusti - Med goa vänner. En fantastisk upplevelse, jag är så imponerad av dessa fälttävlansryttare! Fasta hinder, stora som hus, hoppar de över utan tvekan i full fart! Något för alla att se, frälst eller inte.
• Breaders Cup, Flyinge och clinic för Rolf-Göran Bengtsson i oktober - så givande! Och så roligt att få vara med och välkomna hem EM-mästaren med ett fullsatt Flyinge.
• Clinic för Bo Tibblin hos Vänersborgs Ryttarförening, Brätte - Den unga dressyrhästens utbildning. Det gav mig mycket att tänka på. Skulle behöva en repris på den clinicen!
• KM Tanums Ridklubb - Följde med våra ungdomar i stallet för att se hur det gick för dem. Med Pokaler och första priser med hem, var det så klart en lyckad tur!
• Invigning av vårt eget ridhus 11 december var som grädde på moset för detta gångna år! Agility-uppvisning, hoppning, bus, luciatåg med hästar och ungdomar, fika, mat och mys, med över 110 personer som kom till invigningen - DET gör detta året speciellt så klart.

Archibald, Toric Center! Snygging!

Malmö City Horseshow - vilka hinder!

 Turning Torso i bakgrunden

Flyinge - så vackert

Invigning av ridhuset på Stall Buar

- biter av morot här, istället för att klippa röda band!

Foto: StrömstadsTidning

Ett fantastiskt år för mig och NamNam har det varit, NamNam har utvecklats till en fin dressyr-dam hittills och vi ser resultatet av all träning. Och så tror jag banne mig att hon växt?! Mätte henne i våras till 171 cm, men nu måste jag nog mäta snart igen... tyckte ju att hon borde växt klart på höjden men..
Ride on allesammans och njut av tiden, livet, hästen och naturen!!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3266418/namnam-amp-jag?claim=gk55wne5sug">Follow my blog with Bloglovin</a>

"Försvarsstaben" kallar till möte ;)

Jag är aldrig rädd för att ställa "idiotfrågor", aldrig rädd för att visa att jag inte förstår eller inte kan, jag googlar, köper böcker, lånar böcker, läser och frågar tills jag kan skapa mig en bild,själv, och utifrån det få en övertygelse, ett beslut på hur jag går vidare. Låt inte prestige komma emellan dig och kunskapen som du kan få av andra. Vi alla lär hela tiden, blir aldrig fullärda, men vi kan nå kunskap fortare om inte stoltheten kommer emellan!
Nått jag kom att tänka på just i detta nu, när jag diskuterar detta, är debatten om "Bonde söker fru´s" egen Pär-Ola Nyström. All denna kritik han får från ryttare, mestadels unga sådana... jag läser ofta vad han skriver, för många provocerande, starka känsloyttringar, hårda ord - men är det inte så vi sanna djurälskare reagerar när vi ser djur behandlas fel.. Jag önskade att ungdomarna inte såg sig som allvetande redan vid 15-års ålder, utan tog tillfället och lärde sig mer, drog nytta av andras erfarenheter, det är gratis och man når snabbare sina mål. Jag stödjer Pelle, tar del av hans erfarenheter och andras, och med det växer jag som hästägare. När jag som 6-åring började med hästar, var det viktigaste att lära sig hästens anatomi, hälsa och skötsel... idag handlar det mer om vilka märken och färger det skall vara på ridkläderna, dyraste hjälmen, John Whitaker-byxor... ganska roande att se faktiskt - ridtjejer med värsta kläderna och ridutrustningen, med en kaxig uppsyn, kasta sig upp på hästen.. och så har dom en sits som en potatissäck uppkastad på en åsna! Om dom ändå visste själva, men de gör dom aldrig. Dessa är förhoppningsvis få, för jag känner många duktiga, framgångrika unga hästtjejer, och dom är så mogna att de redan förstår detta som jag skriver om.
Dra nytta av andras erfarenheter och kunskap för att snabbt bli bättre själv, men tro aldrig att du vet allt - för det gör ingen!
Jag skrattar ofta när jag läser Pelle´s "ilskna" inlägg, man känner igen känslorna och tankarna. Håller inte med om allt, men det är inspirerande! Inspirerande därför att han är så engagerad i att det skall bli rätt, att han månar så starkt för att sporten, hästarna och ryttarna skall få en ärlig chans till framgång. Tips som gör att du inte gör de största misstagen iallafall. Ryttare som Pelle har erfarenheter av både misslyckanden och succéer som vi kan dra nytta av, låt oss göra det! Själv tänker jag inte vara så "arg" på min blogg, men det är jag, mina tankar, mina funderingar, och jag tar emot Era med ödmjukhet, en erfarenhet rikare! Och en av mina "idoler" i hästsporten är faktiskt en 15-årig tjej i stallet, med en ödmjukhet inför sporten och djuret, som inte är i närheten av de ungdomar jag precis beskrev ovan, och det kanske är just därför som hon är så framgångsrik i sin sport! Kram Ankan! Och PELLE, kör hårt!  Ride on!

Jag "friade"

Oh, vad tiden går... snart 1 år sedan jag träffade på NamNam för första gången. Denna då nästintill ohanterade 4-åring som var en riktig odåga. Mitt i trotsåldern förälskar jag mig i henne... Jag undrar vad det var som fick mig till de känslorna, så bångstyrig som hon kunde vara! ;) Det vanliga "ta hand om" känslorna som vi kvinnor får eller var det så att jag skulle bevisa att jag klarade av detta och att jag med min lugna stil skulle påverka henne till något bra..
Osäkerheten var enorm, skulle jag kunna skapa rätt förutsättningar för oss båda, skulle jag ha råd att ha häst igen, skulle det finnas tillräckligt med tid? Det är stort det där.. att skaffa häst, ett stort ansvar som jag tar på fullaste allvar.
Det fanns ett stort oros-moln, skulle jag klara att utbilda henne själv? Jag ville inte lämna bort henne för tillridning där jag själv inte var med och påverkade, så alternativet var ju att få så mycket hjälp som möjligt på hemmaplan. Någon som har lugnet, kunskapen och samma filosofi kring hästars fostran som jag..
Jag diskuterade med stallkompisen Fia som har erfarenhet av unghästar, frågade om hon ville hjälpa mig på vägen, om hon kunde tänka sig att ägna några dagar i veckan till NamNam, hon kom till stallet NamNam var uppstallad på och tittade på odågan - det var som att fria! Och hon sa ja! Då BESTÄMDE jag mig, då kände jag mig trygg med att jag hade det stöd jag behövde, då köpte jag min lilla docka, NamNam! Fia och jag har varit ett team sedan dess, hennes häst är 1,5 år så än så länge har hon inget ridbart och kan lägga ner en massa tid på mig och NamNam.
Så historien "NamNam och jag" innehåller mycket av Fia och hennes 1,5-åring också. TACK FIA FÖR ALLT DU GÖR!!

Nedan NamNam och jag i februari 2011, en omusklad och outbildad häst, med sin nya matte! <3

Åååh, längtar!

Längtan till min jul-semester på 3 veckor börjar bli outhärdlig! Jag har nog som vanligt, och många med mig, förlagt en massa måsten till den ledigheten... städa, tapetsera, åka ditten och datten osv. Nej, nu skall jag ta och radera alla måsten! Jag skall bara ägna mig åt det roliga - NamNam! Vi skall få massa tid till träning, skogsturer och mys! Naomi är ännu inte helt kompis med transporten och jag måste lägga ner lite tid på det.. hade ju tänkt att vi skulle göra några försök på tävlingsbanorna till våren, i rent träningssyfte och lite miljöträning.

Transportträning- jag är helt emot alla typer av tvång. Från vinschning till longeringsband kryssat bakom. Jag tror på att skapa en lugn och trygg miljö, och vänta ut hästen tills den känner sig trygg med det vi gör. NamNam har dåliga erfarenheter av transport sen tidigare, så uppgiften är svår, men vi har tränat i ca 5 månader på att komma så långt som att gå på transporten, äta i lugn och ro, och nu det senaste även stängt bom och läm. Men bakslag kommer och går och det beror nog på min sinnesstämning mest.

Ja, snart är det julledigt och jag får nog mer att skriva om då! Ja just det - invigning av vårt ridhus hade vi i söndags! Jag återkommer om det, och lite bilder förstås! Ride on!

Kortvisit i stallet..

Ja, idag blev det bara in och mocka och fodra, och svusch hem! Usch, vilket dåligt samvete jag får då.. när NamNam inte får den uppmärksamheten hon skall ha och förtjänar.. ikväll hann vi inte med "sagostunden" (tja, vi gosar lite, äter morötter tillsammans och säger liksom god natt.. i typ 30 minuter...) Idag blev det en klapp och sen fick jag fara iväg. MEN som tur är har jag en underbar medryttare, Fia, som tar hand om NamNam när jag inte räcker till riktigt! Så NamNam har nog haft lite sagostund med henne idag!
Pyntade boxen gjorde jag i söndags, sprayade in grejerna i antibit, eftersom att jag har ett sto som bara inte kan låta bli att pilla på alla grejer som kommer i hennes väg! Idag hade hon ändå inte kunnat låta bli och stukit ut huvudet ur foderinkastet och lyckats dra i grejerna ordentligt - så, nu fick jag fixat till det och säkrat pyntet... hoppas jag!

Ride on!

Ro i själen

Ankan utmanade sin stallkompis med att de skulle sova i stallet.. Då mindes jag när jag var i deras ålder (15 år) att det va ju världens äventyr! Vi var flera tjejer som sov i stallet då. Men lyx av värme, kök och toalett fanns inte då.. vi sov i sovsäckar på höskullen, utrustade med ficklampor ifall "grabbarna" skulle komma och skrämmas.. ja jösses vilka tider det va! Det var spännande, utmanande med hästar, galna ridturer i skogarna, fort, snabbt, högt, hoppa allt.. och så är det väl nu också, men inte till den graden.
Stall och häst har blivit soulfood, själsvila what ever du vill kalla det.
När man kliver in i stallet kommer ro direkt, ljudet av hästarnas idisslande av hö, nån frustar lätt, nån söker din uppmärksamhet med ett hummande.. man faller in i det mest grundläggande av liv, vatten, mat, rent, kärlek.. samspelet mellan ryttare och häst, läsa varandras rörelser och tankar för att mötas i ett samförstånd och gemensam önskan om ett äventyr tillsammans. Ja, hästliv är poesi för mig.

MEN jag sover fortfarande över i stall... 40+... Men nu är det inte för spänning och äventyrslustas skull, nej nu är det för att ibland fly verkligheten en stund, och komma till lugn och harmoni i min själ. Ligga och lyssna till hästarnas andetag, vakna och inta stallfrukost till hästarnas tuggande och slaskande i vattenkopparna, höra deras otåliga gnäggande och hummanden när maten är slut och de vill gå ut i sin hage, så kommer alltid Ingela in i stallet på morgonkvisten, tuggandes på ett äpple, alltid lagom ätet på mellan huset och över stallgården till stallet, så att bara skrutten är kvar till "den eviga unghästen" Neppy. Doften av hö, betfor, hästar, vilken doft som, till och med gödselstan, får mig till sinnes ro.
Ja, Ingela finns alltid där, nu och då, då när jag började komma till Stall Buar en gång i tiden, när jag var ungefär 9 år.
 Ankan och hennes stallkompis kommer också att uppleva stadierna precis som jag.. men dom är så mogna att de redan nu ser båda sidorna tror jag... kloka ungdomar.

Jag och NamNam diskuterar strategi inför löshoppningen.. hon trodde det var "följa John" först och skulle följa efter mig! Maj 2011

Ja, min sockerhöna är det! Ibland har jag lust att stanna kvar i stallet och sova där, bara för att kunna se till henne, finnas där, om hon behöver mig.. så fjantig, jag vet, men det är äkta kärlek

RIDE ON!

Byråkrati även i hästvärlden

"En valack beordrar man,
en hingst ber man,
ett sto skickar man en skriftlig förfrågan till i tre exemplar
och får ett tveksamt svar tillbaka"
~ Kyra Kyrklund

Ja, detta stämmer så väl! Min Naomi är nu 5 år, och mycket byråkrati mellan oss kan det bli! Men i vissa lägen är hon så klok och modig, utan skriftlig förfrågan följde hon med mig in i det nya ridhuset idag, alldeles ensam.. ja, jag och husse var med förstås. Det var inte helt bekvämt, men hon jobbade på.
Nu jobbar jag en hel del fram till den 20 december, så vi har lite träningsvila nu.. men 4 dagar i veckan försöker vi få ihop med "tjötridning" på Buars manér. "Tjötridning"= vi rider ut till skog och hav i sällskap med någon som vi kan sitta och tjöta med! Ofta intas kaffe under en paus där hästarna kan beta lite!

En bild från augusti: Transportträning kräver städning!

Ride on!!

Bloggpremiär!

Yes! Nu har jag äntligen fått till en blogg(hoppas jag..)! Här kommer skrivas om ditten och datten, men det blir nog mest om mitt hästliv, som ändå upptar den mesta tiden av mitt liv, förutom jobbet. Jag hoppas kunna både roa, informera och inspirera! Håll till godo! Vart håller jag till? Jo, på underbara Stall Buar på Svenska västkusten. Du som vill läsa om verksamheten där.. www.buars.com eller sök upp oss på Facebook: Buars Ryttarbod.