Gott & Blandat i hästlivet

Vill göra så mycket, har sån lust att "knyta ihop säcken" när det gäller att kunna både arbeta med hästverksamhet, att producera nya saker till häst, och också kunna göra det nära mitt eget hästliv... Idéerna är många, men det får nog sorteras lite, vändas och vridas, men drömmen finns där och kanske, kanske kan jag få ihop allt snart. :)
Jag och en vän till mig startar iallafall försäljning på "Pimp My Ride"-schabrak snart! På beställning pimpar vi ditt unika schabrak inför tävlingen eller för andra tillfällen som det är kul att sticka ut! Välj din färg och tema - Rock´n Roll, Romantik, Söt, pirat, blomster, bröllop... you name it! Vi börjar nu göra flera schabrak som kommer till försäljning på Gårdsmarknaden på Stall Buar den 16/6. Det blir en kul start! Vi har varit ute på jakt efter massa unika och fräcka grejer att pimpa med, och man förvånas över hur mycket det finns om man bara har ett öppet sinne!

Nu har min nya medryttare Felicia ridit ett antal gånger på NamNam, och det känns fantastiskt bra, jag är så nöjd med denna tjej! Mjuk, lyhörd och konsekvent. Transportträningen är återupptagen efter vinteruppehållet och vi skall nog få till det nu! NamNam börjar muskla till sig lite nu och känns mer balanserad än tidigare. OCH hon skötte sig bättre än någon gång tidigare när hovslagaren var här nu i fredags (hon har varit en landsplåga tidigare!) - så hästlivet är underbart just nu!

Felicia och NamNam tillsammans i ridhuset! Fiiiina!

Den underbara samhörigheten med hästarna, känslan av kommunikation och värmen man känner från dessa djur, går inte att i ord att beskriva för den oinvigde, man måste uppleva det för att förstå. Önskar fler provade och fann själslig ro, precis som vi andra! Någon som ofta pratar med våra hästar på Buar, sköter om dom på morgonen, vattnar dem och matar dem i hagen, är vår gårdkarl Christian, en fantastisk kille som fixar allt från att sladda manegen, köra ensilage, till att stängsla. Hästarna älskar honom! Vi med!

Gottan håller Christian sällskap när han fixar stängslet, pillar på honom och kliar sig på honom! Hon vill varna om dom där konstiga stötarna man får, men han tycks ju klara det bra tycker hon! Söta lilla huligan-häst!

Själv springer jag i Ryttarboden ofta och kollar in mina framtida köp... Hm! Mycket fräckt finns det och det kan sägas att det inte är lätt att gå förbi butiken varje gång man skall till stallet!

Iiiiiiiiiiih! Önskar mig massa saker, både till mig och NamNam...

Nej, vet ni vad, nu får jag allt avsluta för denna gången.. behöver lite sömn om jag skall orka arbeta, så jag får ihop alla pengar jag behöver till de där inköpen! Ride on alla!

Ro i själen

Ankan utmanade sin stallkompis med att de skulle sova i stallet.. Då mindes jag när jag var i deras ålder (15 år) att det va ju världens äventyr! Vi var flera tjejer som sov i stallet då. Men lyx av värme, kök och toalett fanns inte då.. vi sov i sovsäckar på höskullen, utrustade med ficklampor ifall "grabbarna" skulle komma och skrämmas.. ja jösses vilka tider det va! Det var spännande, utmanande med hästar, galna ridturer i skogarna, fort, snabbt, högt, hoppa allt.. och så är det väl nu också, men inte till den graden.
Stall och häst har blivit soulfood, själsvila what ever du vill kalla det.
När man kliver in i stallet kommer ro direkt, ljudet av hästarnas idisslande av hö, nån frustar lätt, nån söker din uppmärksamhet med ett hummande.. man faller in i det mest grundläggande av liv, vatten, mat, rent, kärlek.. samspelet mellan ryttare och häst, läsa varandras rörelser och tankar för att mötas i ett samförstånd och gemensam önskan om ett äventyr tillsammans. Ja, hästliv är poesi för mig.

MEN jag sover fortfarande över i stall... 40+... Men nu är det inte för spänning och äventyrslustas skull, nej nu är det för att ibland fly verkligheten en stund, och komma till lugn och harmoni i min själ. Ligga och lyssna till hästarnas andetag, vakna och inta stallfrukost till hästarnas tuggande och slaskande i vattenkopparna, höra deras otåliga gnäggande och hummanden när maten är slut och de vill gå ut i sin hage, så kommer alltid Ingela in i stallet på morgonkvisten, tuggandes på ett äpple, alltid lagom ätet på mellan huset och över stallgården till stallet, så att bara skrutten är kvar till "den eviga unghästen" Neppy. Doften av hö, betfor, hästar, vilken doft som, till och med gödselstan, får mig till sinnes ro.
Ja, Ingela finns alltid där, nu och då, då när jag började komma till Stall Buar en gång i tiden, när jag var ungefär 9 år.
 Ankan och hennes stallkompis kommer också att uppleva stadierna precis som jag.. men dom är så mogna att de redan nu ser båda sidorna tror jag... kloka ungdomar.

Jag och NamNam diskuterar strategi inför löshoppningen.. hon trodde det var "följa John" först och skulle följa efter mig! Maj 2011

Ja, min sockerhöna är det! Ibland har jag lust att stanna kvar i stallet och sova där, bara för att kunna se till henne, finnas där, om hon behöver mig.. så fjantig, jag vet, men det är äkta kärlek

RIDE ON!