Nya tag!

Oj ja, den här bloggen har blivit lite eftersatt, jag vet... man kan skylla på det mesta, men jag låter bli!

Nu kom iallafall vårkänlsorna, och energin är tillbaka. Tittade på min bloggs statistik den senaste perioden och såg till min förvåning att väldigt många är inne och tittar fortfarande! Tack skall ni ha!

Idag hade vi på Buar löshoppningskurs för Mia Söderberg, som en förberedande kurs till 3-års testen. Tja, va gjorde jag där? Jag har ju ingen 3 åring längre?? Nej, men jag hade äran att få ta hand om min kära tränares fina raring! En riktig buse idag, med överskottsenergi "Allan"! Hade lite att hålla i innan vi släppte på dom. Men det gick riktigt bra.. han fattade iallfall vad det gick ut på och lugnade sig till slut. En fin avslutning, lugnt och avvägt, för att sedan stanna och vänta på mig.
Så rapportering till matte kunde avläggas med glädje.

Många unghästar i stallet nu, och det är riktigt inspirerande! Det är ju så mycket glädje med unghästarna, då, då man formar sin egen, skapar en fantastisk relation till varandra. Det är ändå i mitt tycke det häftigaste som finns att få vara med från början!

Förra helgen var jag och Felicia på tur till Skövde... Ja, vi blev inbjudna till Skultorps Ryttarsällskap på Jutagården som hade årsmöte och sedan en trevlig fest som vi fick närvara på! Det var mycket roligt att komma till en annan klubb, möta andra ryttare och utbyta tankar om hästlivet. Min baktanke var ju naturligtvis att knyta kontakter samtidigt... vi borde göra sånt här oftare i den här sporten. Det finns så mycket av godo med det. Det finns ju också en viss trygghet med att komma till tävlingsplatser eller kurser där man möter bekanta ansikten.
Tack underbara Magnus! Tack till Föreningens ordförande Lars, Jutagårdens Frida och Johan, och alla härliga medlemmar för gästvänligheten! Hjärtligt välkomna till oss!

Nöta in kunskaper - var med där det händer!

Här om dagen följde jag med min tränare Eva Jungmark när hon skulle hålla dressyrträning för 5 ekipage på Strömstads ridklubb. Jag var nyfiken på deras nya anläggning som jag inte hade sett ännu.
Dom har gjort ett fint jobb med anläggningen hittills, och när den är helt klar, så blir det nog kanon!
Träffade mycket trevligt hästfolk som gärna visade mig runt.

Men att följa Eva´s träningar genom alla ekipagen var det bästa! Jag kan rekommendera alla att följa andras träningar, förutsatt att det är en bra tränare förstås! Man får repetition på repetition, nöter in kunskaperna... ja, iallafall min tröga hjärna behöver det :)
Det gav så mycket att jag kände mig betalningsskyldig för den "kursen", hahahaha!
Man lär sig att se det från marken också - bara att ta med sig till spegeln i ridhuset sen!
Efter att ha hört Eva: -sitt stilla! och -stilla händer! 28 gånger, sitter det i ryggmärgen.

Se upp med vilken tränare du väljer till dig och din dyrbara häst. Har även sett skräckexempel på en tränare som krullade ihop ekipagen, där hästen inte kunde jobba med sin rygg, gick "bakom hand" och värre... och dessa ungdomar litar på den äldre auktoriteten med de tidigare meriterna... jag funderar... en "tränare" med fina tävlingsmeriter, men utan utbildning som tränare... kan den vara en bra tränare? Ja, säkert finns de dom som kan lära ut och har "ögat från marken", men jag tror att många inte har det.
Och ett tips! Be din tränare att rida hästen nån gång i början, så han/hon vet vad du sitter på, och hur hästen känns! Det ger mer. Sitt inte där och karva runt, utan att kunna sätta ord på vad du upplever - låt tränaren känna själv.

Ride on alla!

Pimpar, städar och tränar - så är min Semester!

Nu har jag tagit mig lite semester för att njuta av hösten. Och mitt hästliv så klart. Felicia och jag tog oss en shoppingtur förra veckan och gick sedan loss på hennes sadelskåp. Tjooo! Här skulle pimpas, Så kul, helt onödiga pengar, helt onödig tid, men det ger oss en helt underbar känsla när vi sedan öppnar våra skåp! Ja, vi tapetserar, målar om, spraymålar alla detaljer, klär om lådor och boxar, gör egna små takkronor av vad som helst... det blir ett litet mini-vardagsrum för vår utrustning! När höstmörkret kommer tycker vi att det är särskilt mysigt att pyssla tillsammans i stallet, det har ni säkert läst i den här bloggen förrut - pimpar både skåp, utrustning och stall, vi gör tagelarmband, har puts-kvällar och allmänt mys i vårt stallkök.
Jag är tacksam för den fina gemenskap som vi har i stallet.

Felicia´s sadelskåp - nästan klart iallafall!

Själv har jag städat ur all sommarutrustning i skåpet, tvättat och skurat. NamNam´s vinterutrustning har åkt fram, som reflexer och vintertäcken.

Under helgen som gick hade vi tömkörningskurs för Eva Jungmark både lördag och söndag. Eva har själv tränat för Bo Jenå många gånger och hennes tömkörning är ett medel i dressyrträning. Så pedagogisk som hon är, är få tränare förunnat. Jag lärde mig mycket på den här kursen och känner faktiskt att jag kommit en bra bit i min egen tömkörning. NamNam fick vara visningshäst på kursen för att visa på den unga hästen inledningsvis. Sedan visade Eva tömkörning med sin egen häst - det var en annan nivå vill jag lova! Jösses vad användbar tömkörning är! Hennes fina Damen gick i passage på tömmen och samlad trav på medelsvår nivå som om hon inte gjort annat. Häftigt. Själv var jag Eva´s "spring-Kalle" under dessa dagar, fram och fixa första hästen, skritta fram, fixa, lämna över, hämta nästa häst, skritta fram, skritta av den andra, filma lite under kursen, sen ta nästa häst och skritta av.. bra motion, och himla kul! Jag har nog rätt kvalitet för att bli en riktig groom! ;)
NamNam och jag har kommit igång med ridningen sedan hon var sjuk och konditionen börjar arta sig. Så nu är det dax att börja träna igen. Vi skall komma ut i skogen några gånger till denna vecka, få på nya skor på torsdag, och sedan får vi ta till lite träningstid för Eva i dressyr igen.


Dexter i hagen - snygging!

Felicia och Dexter <3

 




















DEXTER!! Den nya unghästen i vårt stall, endast 2,5 år gammal tillhör min medryttare Felicia. En riktig going är han. Lugn och fin i hanteringen. Han tömkörs nu, får prova sadel och träns, Felicia tränar markhantering och ledarskap - han är så lugn och duktig. Så himla kul det är med dessa unghästar!

Ja, på Stall Buar har vi en rolig tid framför oss, med unghästar, kurser och annat som kan göras för att utveckla hästverksamheten. Fler tränare, större bredd, och mycket glädje!

Ride on alla!

Ann-Louise

Allt gott!

Ja, för Er som undrar... NamNam mår bra igen och läker sina sår! Vi har precis idag njutit en hösttur till havet vid Pannberget och njutit i fulla drag. Pigg och alert igen, jag har saknat hennes "nerv" i ridningen, men nu är den tillbaka. Fortfarande har jag ju svårt att slappna av och åker ständigt till stallet och tittar till henne, för att inte tala om att hjärtat hoppar till varje gång nån från stallet ringer! Samtalen börjar alltid med: - det är inget med hästen! Hahaha!
Om några dagar skall jag ha semester en kort tid och kommer att ägna den mesta tiden med NamNam förstås. Det skall bli skönt att bara kunna koncentrera sig på henne och mig själv.

En annan sak - läste i Strömstads Tidning om Annika Davidsson, fälttävlansryttare, och hennes framtidsplaner och drömmar med sina hästar. Annika har stått i vårt stall, men nu flyttat för att gå ridgymnasiumet i Varberg. En tjej med stor talang, målmedvetenhet och jävlar anama. Denna unga tjej inspirerar även en kärring som mig! Sen är kanske inte just fälttävlan min grej, men man får energi av att följa henne. Lägg hennes namn på minnet - hon kommer till toppen, det är jag säker på. Lycka till Ankan!
Låt oss alla inspireras av varandra, använda varandras erfarenheter och kunskaper, det blir så mycket roligare då!
Jag återkommer snart igen! Ride on alla! /Ann-Louise

Mitt hjärta stannade

Söndag den 9/9:
Det knackar på dörren vid 8-tiden på morgonen, jag hade äntligen sovmorgon efter mycket jobb, där står Ingela... - NamNam är riktigt sjuk. Veterinären är redan tillkallad och Ingela kör mig till stallet. Tankarna rusar - jag som köpt en unghäst och såg många år tillsammans framför mig, hur kan det vara möjligt. Ingela varnar mig om att det kan se hemskt ut, men att det nog skall gå bra.
I stallet väntar Marielle som kallat på veterinär och passar på NamNam..

Mitt hjärta stannade en kort sekund, min älskade NamNam i boxen, sönderskrapad runt ögonen stora som tennisbollar, sår efter att ha sparkat sig själv med bakbenen på frambenen, all halm uppsparkad i ett hörn, fönstret är halvvägs utsparkat och kilats fast i ramen (inget splitter såklart, skyddsgaller och säkerhetsfönster!)
Där låg hon i plågor och kastade sig, utmattad efter kramperna. Tiden till veterinären kom kändes som evigheter. Jag hade svårt att sluta gråta... Det såg inte bra ut, och det första tecknet var inte kolik utan tarmvred. Vi fick upp henne, hon fick kramplösande, en liten dos lugnande, B-vitamin och 20L dropp... det var som att vara i en mardröm, vacklade mellan att total vanmakt för att sedan försöka vara stark, agerande och fokuserad. Jag hade många varma famnar att falla till när känslorna rann över.
NamNam blev mer stabil och vi kunde ta ut henne på korta promenader, som sedan följde hela dagen, hon var mycket utmattad, sår och svullnader att ta hand om överallt, men det var inget för mig i det läget - hon levde! Kanylen satt kvar ifall veterinären skulle behöva komma igen, och hon fick smärtstillande/inflammationshämmande innan han åkte för det svullna såriga ögonen. Jag blev servad med frukost och lunch av mina stallkompisar under dagen - men tog en kort tur hem och laddade väska med kläder och nattprylar.
Kvällen kom, och in stegar mina arbetsgivare in i stallet! Med godis och en korsordstidning till mig, så jag skulle ha nåt att göra under min kommande vakande natt. Tänk att ha sådana människor kring sig, så skönt. När kvällen blev sen plockade jag bort stygnen och kanylen som suttit kvar. Sedan pumpade jag upp luftmadrassen och bäddade iordning för natten. Ingela hade erbjudit mig att sova i den fina lägenheten ovanpå stallet, men det kändes som att det skulle bli för mycket spring, så jag installerade mig i stallets kök. En gång i timmen steg jag upp och tittade till mitt lilla hjärta, några nattliga promenader ute i mörkret med ficklampan i högsta hugg gjorde vi också.

Dessa underbara människor jag har runt omkring mig! Som stöttar och bryr sig, finns där för mig när det är svårt... Dom som förstår kärleken till sin häst.
Ingela, Marielle, Felicia, Perra, Christian - tack för att ni fanns där för mig och NamNam denna morgon. Per och Vigdis för er varma omtanke. Jag uppskattar er alla mycket.

Måndag den 10/9:
Under dagen är NamNam trött efter allt ståhej, men ändå avsevärt bättre! Hon fick trampa runt i hagen lite, promenader och ompyssling av alla sår som hade fått. Hon var "mammig" och gosig mer än nånsin! Men hon var en lugn och snäll patient som lät mig pilla och bråka med henne som jag behövde. När måndagskvällen kom tänkte jag fara hemåt.. men inte då! Då ligger hon i boxen och visar tecken på att en kolik är på gång igen! Så det var bara att hämta in nattprylarna från bilen igen och installera sig, ut på nattlig promenad med henne igen, och den här gången bäddade jag upp utanför hennes box! För jag tänkte inte missa en sekund om nya kramper skulle börja! Men vid 3-tiden på natten var allt lugnt och fint och hon stod och tittade ut på mig som låg nedanför hennes box och hon "hummade" på mig som om hon sa: - vad gör du där?! Sedan la hon sig till ro och sov och snusade gott.

Tisdag den 11/9:
Morgonen kom och vi tog en promenad, sen for jag hem på Ingela´s order för att få sova några timmar innan jag var tvungen att åka till jobbet. Ingela och Felicia skötte longering och promenader åt mig under dagen och hon har varit pigg. När jobbet var över nu vid kl.22 åkte jag dit igen, smörjde sår och tog en promenad med henne för säkerhets skull. Nu har jag landat hemma för att få lite sömn tillbaka. Jag hoppas innerligt att det är över nu, men än kan jag inte slappna av....

Ride on alla!

Lägesrapport!

Oj! Hej alla supporters av NamNam & jag. Sommaren bara rusade förbi mig, och den här sidan fick vila lite!
Semester har man inte på västkusten på sommaren! Nej, då skall vi ta hand om alla turister och tjäna in för att överleva vintern.. så är det! :) Men nu börjar det lugna sig och vi kan njuta lite av sensommarens sköna dagar. I morse efter att ha mockat åt NamNam kunde jag njuta kaffe utanför stallet i den gassande solen. Underbart!

Här på Stall Buar planerar vi roliga kurser inför hösten och ser fram emot den vanliga vardagen med hästarna igen. 25-26 augusti åker jag nog och tittar på SM i fälttävlan på vackra Baldersnäs. Fälttävlan är inte min grej, men det är fantastiskt att se på dessa våghalsar! Jobbade faktiskt en kort tid som intendent på Baldersnäs Herrgård och blev kär i platsen, så vackert!

På gång i oktober.. kurs i tömkörning som en uppföljare till clinicen med Bo Jenå (27-28/9 på Sotenäs fältrittklubb). Kursen kommer att ledas av Eva Jungmark som själv är utbildad i tömkörning av Bo Jenå. Det blir kul förstås, och vi hoppas att många är intresserade! Alldeles för få behärskar tömkörning och det är synd, med tanke på hur mycket hjälp man har av det i allt man sen gör.

NamNam har hunnit fylla 6 år nu, och hon har mognat mycket det senaste året. Hon har alltid många åsikter, men nu på ett lugnare sätt, och att rida henne är en fröjd. Hon lyssnar och är arbetsvillig, säger ifrån när det blir fel... och om det är rätt så flyter man fram! Underbar känsla! Vi tränar fortfarande för Eva Jungmark i dressyren och är glada över att ha en sån tränare som hon.
Under sommaren har vi haft många semestrande hästekipage som stallats in hos oss, vissa 1 vecka, andra hela sommaren. Det ger liv till gården och vi får nya bekantskaper inom hästvärlden varje år! Vissa blir man mycket god vän med och man saknar dom hela vintern sen.

"Pimp My Ride" - min egen design på schabrak har gått jättebra! Sålt alla schabrak jag gjorde i våras, och måste börja göra fler! Kommer att ta mycket på beställning, så det blir precis som kunden vill ha det! Jag vet varför jag aldrig har ledigt... jag hittar på för mycket annat! ;) Men kul har jag!

Minsta ryttaren på största hästen! Hahahaha!!

Hoppas att ni haft en underbar sommar - och att ni orkar följa mig och NamNam nu! Ride on alla!

Söta Mariam på NamNam. Klappar så fint!

Trash The Dress!

En så rolig fotodag vi hade i söndags med Wilsen Photography! Vi har sedan länge lovat att ställa upp med hästar och modeller för fotografering till trashthedress.se och nu blev det av. Jane och Björn Axling från Strömstad, som driver Wilsen Photography, kom så till oss på Stall Buar en regnig söndag. Våra egna modeller Felicia och Evelina fick genast dra på sig brudklänningar och högklackat! (Vi avråder er starkt att rida i sådan här utstyrsel, och utan hjälm.)
Jag och andra hästägare red hästarna till fotoplatsen och regnet strila! MEN vilken upplevelse! Stort uppbåd människor var där för att se till att allt gick smidigt och säkert, och att hästar och modeller hade det som behövdes. Så roligt! Se några av dessa underbara foton nedan! Vi hoppas att de snart kommer ut på hemsidan.
Vi har naturligtvis klurat på en efterföljare!
OCH är du i bröllopstankar, så kan vi varmt rekommendera dessa fotografer, men det fattar ni ju när ni ser dessa bilder!! :))
Ride on alla!

Bildrättigheterna tillhör:Wilsen Photography©

Min häst NamNam och min vackra medryttare Felicia - en sagobild!

NamNam och vackra "snövit", Evelina!

Absoluta favoritbilden till höger! Fantastiska araben Fabbe med sin matte Felicia. Så grym bild!!

Hästarna Shane (frieser) och NamNam