Ro i själen

Ankan utmanade sin stallkompis med att de skulle sova i stallet.. Då mindes jag när jag var i deras ålder (15 år) att det va ju världens äventyr! Vi var flera tjejer som sov i stallet då. Men lyx av värme, kök och toalett fanns inte då.. vi sov i sovsäckar på höskullen, utrustade med ficklampor ifall "grabbarna" skulle komma och skrämmas.. ja jösses vilka tider det va! Det var spännande, utmanande med hästar, galna ridturer i skogarna, fort, snabbt, högt, hoppa allt.. och så är det väl nu också, men inte till den graden.
Stall och häst har blivit soulfood, själsvila what ever du vill kalla det.
När man kliver in i stallet kommer ro direkt, ljudet av hästarnas idisslande av hö, nån frustar lätt, nån söker din uppmärksamhet med ett hummande.. man faller in i det mest grundläggande av liv, vatten, mat, rent, kärlek.. samspelet mellan ryttare och häst, läsa varandras rörelser och tankar för att mötas i ett samförstånd och gemensam önskan om ett äventyr tillsammans. Ja, hästliv är poesi för mig.

MEN jag sover fortfarande över i stall... 40+... Men nu är det inte för spänning och äventyrslustas skull, nej nu är det för att ibland fly verkligheten en stund, och komma till lugn och harmoni i min själ. Ligga och lyssna till hästarnas andetag, vakna och inta stallfrukost till hästarnas tuggande och slaskande i vattenkopparna, höra deras otåliga gnäggande och hummanden när maten är slut och de vill gå ut i sin hage, så kommer alltid Ingela in i stallet på morgonkvisten, tuggandes på ett äpple, alltid lagom ätet på mellan huset och över stallgården till stallet, så att bara skrutten är kvar till "den eviga unghästen" Neppy. Doften av hö, betfor, hästar, vilken doft som, till och med gödselstan, får mig till sinnes ro.
Ja, Ingela finns alltid där, nu och då, då när jag började komma till Stall Buar en gång i tiden, när jag var ungefär 9 år.
 Ankan och hennes stallkompis kommer också att uppleva stadierna precis som jag.. men dom är så mogna att de redan nu ser båda sidorna tror jag... kloka ungdomar.

Jag och NamNam diskuterar strategi inför löshoppningen.. hon trodde det var "följa John" först och skulle följa efter mig! Maj 2011

Ja, min sockerhöna är det! Ibland har jag lust att stanna kvar i stallet och sova där, bara för att kunna se till henne, finnas där, om hon behöver mig.. så fjantig, jag vet, men det är äkta kärlek

RIDE ON!