Nytt år, nya utmaningar...

- "Jag vet att du måste till hästen... men måste du vara där SÅ länge?" brukar min man säga ganska ofta till mig, numera med ett litet finurligt leende. Ja, det måste jag, det har blivit ett livselexir. Jag har funderat på att jag skulle vilja bo på egen gård och kunna njuta alla stunder, men stallet som jag står uppstallad på är så mycket mer, gemenskap och sammanhållning, trygghet att ha andra kunnande runt omkring sig... tja, undra vad Ingela (ägaren till gården) skulle säga om vi kom med vårt pick och pack och flyttade in hos dom?! Hahaha! Många vid frukostbordet skulle det bli!

Året som börjat har inga nyårslöften, men en massa förhoppningar och ambitioner när det gäller hästlivet. Jag rent av hatar nyårslöften, det är som att be om att det inte kommer att ske, dör ut på en vecka..
Min ambition är iallafall att NamNam skall åka transport i mars, att vi skall komma iväg på iallafall 2 lokala tävlingar innan årets slut som miljöträning, att jag själv skall komma i bättre form så jag kan visa mig på dessa tävlingar! Men för att nå dessa mål, vet jag nu att det krävs en plan, en stategi, annars rinner tiden iväg och plötsligt står man där igen och undrar hur fan det gick till! Nej, ta lärdom! Av egen erfarenhet och av alla dessa duktiga tävlingsryttare som finns, dom blev inte så bra på bara talang, de som lyckas är de med bästa planen för träning, följer planen och bygger nya mål, osv. Ostrukturerad som jag är av naturen, det är min akilleshäl, så kommer det bli en utmaning att lära mig följa just en plan!
Stall Buar som vi står på, har mycket gemensamma stunder och aktiviteter, och just nu har vi startat upp "Pust & Stånk" (hahaha, det kommer det att bli) där vi en gång i veckan ska träffas och träna tillsammans i ridhuset! Ja, jag är mamma till idén, trots att jag i annat fall är livrädd för allt som innefattar att springa! Men just därför utmanade jag mig själv, jag la fram idén, den fick genomslag, och nu kan jag ju gärna inte balla ur.. snacka om att behöva sätta sig själv i rävsaxen för att man inte skall kunna fly från det som måste ske. Jag har överlistat mig själv! ;) Och idag, onsdag, börjar vi... HJÄLP! SOS! :)
NamNam har haft mycket vila i december och nu är det slut på sötebrödsdagarna för både henne och mig! Vi har satt igång henne så smått i mellandagarna, och hon gillar mest skogsturerna nu, det är väl hennes favorit alltid i och för sig... Vi skall nu först komma igång lite, stämma av det hon redan lärt sig och sen skall vi börja utbildningsresan igen. Foderstaten räknade vi igenom igen i förra veckan och allt stämde bra och hon ser fin ut. Ja, räkna foderstat ja! Det är viktigt! Hoppas att ni där ute är noga med det och skaffar den kunskap som krävs! Nu i vintertid är det extra noga att kolla på förhållandet mellan salt och vatten för att slippa "foderkolik"... tillräckligt mycket vatten hjälper till att förhindra det. Jag kanske tar upp det i nästa inlägg om ni vill... RIDE ON ALLA!!!!

Mitt hjärta´s fröjd!