En efterlängtad skidsemester är avverkad och var en välbehövlig paus just nu. Men längtan efter min NamNam var stor! Känns konstigt att inte vara med henne varje dag. Hade till och med en mardröm när jag låg där och sussade i fjällen, om att jag glömt henne i skogen och sedan när jag väl kom på det och hämtade henne, så stod hon där skadad och ledsen! Krävs ingen drömtydare för att fatta att jag hade dåligt samvete för att jag lämnade henne för en sketen fjällresa! Så när jag drog till stallet idag så gick jag raka vägen till hagen och ropade på henne, hon vände sig om med högrest huvud, gnäggade tillbaka och kom travande emot mig! Sånt bemötande skulle man ju vilja ha varje dag! När hon kom fram till mig började hon genast gå igenom mina fickor efter morötter.. JAHAAAA! Det var bara hennes 2-benta "godisautomat" hon saknat! Den lilla rackaren - men jag ser kärlek i det med:)
Hon följde med in och åt lite lunch-hö, borstade igenom henne snabbt, sadlade på och sen gav vi oss ut i skogen med Evelina och hennes Aniara. En extremt pigg och äventyrslusten NamNam tog täten i snabba steg! Här skulle inte travas nej, galopp var endast valbart, så vi tog galoppbacken 2 gånger på denna tur för att göra av med lite överskottsenergi! NamNam tyckte det var riktigt roligt och sparka bakut frejdigt och glatt... flera gånger så klart. Och för att kunna spralla lite utöver det vanliga, gjorde hon den välbekanta stocken till ett farligt lejon som man måste studsa över helt plötsligt så att matte nästan ramla av när hon satt där helt ovetande om denna plötsliga fara! :)
Ja, vad skall man säga... mer än att jag älskar denna häst, med hennes äventyrslusta, och kärlek för sköna eller "obekväma" skogsturer!
Tillbaka till stallet visste NamNam att äventyret var slut för denna dag och meddelade snabbt att inne tänkte hon då rakt inte stå! Gnägg, gnägg JAG SKALL UT I HAGEN! NU!! Morot, pussa matte, och en ny morot - sen ut.
Ja, jag har lärt NamNam att vända sidan av mulen till mitt ansikte så jag kan pussa på henne. Jag pussar ljudligt i luften så vänder hon upp sidan av mulen mot min mun och "puttar". Inte svårt att lära hästar sånt, krävs inget geni då de gör det mesta för en morot. Det finns dom som säger att det inte är bra att pussa på hästen för att de då inte lär sig att respektera oss eller vår "zon".. DEN tror jag inte på! Vill inte tro på den och kommer aldrig att sluta pussa på min häst! Där går min gräns, närheten betyder för mycket för mig, för jag säger mig, jag tror inte att det har betydelse för hästen, men det har det för mig.
Det finns inga studier eller forskarrön som skulle få mig att sluta med det, om det inte visade sig vara mycket skadligt för hästen... skulle vi kanske då kalla det "dödskyssen"? Äh, ibland går det till överdrift.
Fjällen i all ära - men mitt hästliv slår allt! Ride on alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar