Bloggen om en naturromantikers hästliv, att leva här och nu,den själsliga ro och kärlek ett hästliv ger.

onsdag 1 februari 2012

Orolig själ - det är jag det!

SNACKA om att jag alltid är orolig över hur NamNam mår, hur ett sår läker, att muskelvärken inte är nått annat, eller att det finns dolda fel som jag inte ser... är ni sådana oroliga själar också? Eller är jag ensam om denna ständiga oro..
Ja, iallafall så har NamNam fått massage idag av "hästkarlen från Jordaniens hovstallar"  (Muhammed), och konsultation kring hennes svaga hälta, och jag hoppas att de åtgärder vi nu gör är de rätta. Som Ingela sa: - en sak i taget, Ann-Louise, tro på detta och gör det, så får vi se. Hmm, jag är inte gjord för att vänta, men jag får skaffa mig tålamod och framför allt LUGN! Börjar nu inse att samma känslor, oro infinner sig när man har häst som när man har barn.
Ja, nån skulle säkert säga att jag är hyperkänslig, och ja visst! Det är jag :(

Ja, det var "gnäll-inlägget", kanske beror på att det lovas mer vinterkyla och jag får banne mig depression av sånt! ;)
Ride on alla!!

Stallkatterna lapar eftermiddagssol!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar