Ja, för Er som undrar... NamNam mår bra igen och läker sina sår! Vi har precis idag njutit en hösttur till havet vid Pannberget och njutit i fulla drag. Pigg och alert igen, jag har saknat hennes "nerv" i ridningen, men nu är den tillbaka. Fortfarande har jag ju svårt att slappna av och åker ständigt till stallet och tittar till henne, för att inte tala om att hjärtat hoppar till varje gång nån från stallet ringer! Samtalen börjar alltid med: - det är inget med hästen! Hahaha!
Om några dagar skall jag ha semester en kort tid och kommer att ägna den mesta tiden med NamNam förstås. Det skall bli skönt att bara kunna koncentrera sig på henne och mig själv.
En annan sak - läste i Strömstads Tidning om Annika Davidsson, fälttävlansryttare, och hennes framtidsplaner och drömmar med sina hästar. Annika har stått i vårt stall, men nu flyttat för att gå ridgymnasiumet i Varberg. En tjej med stor talang, målmedvetenhet och jävlar anama. Denna unga tjej inspirerar även en kärring som mig! Sen är kanske inte just fälttävlan min grej, men man får energi av att följa henne. Lägg hennes namn på minnet - hon kommer till toppen, det är jag säker på. Lycka till Ankan!
Låt oss alla inspireras av varandra, använda varandras erfarenheter och kunskaper, det blir så mycket roligare då!
Jag återkommer snart igen! Ride on alla! /Ann-Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar